Länkar

 
Besökstips


Femörefortet - Sista skotten med Femörebatteriet - Lördag 1990-09-22
 


Artikel i SN - Södermanlands Nyheter  1990-09-24
 

Sista skotten med Femörebatteriet, som jag minns det

 

I slutet av september 1990 genomfördes den sista stora krigsförbandsövningen, på militärt språk KFÖ:n, med bataljon Bråviken i Oxelösundsområdet. Både 7.5 cm kustartilleribatteriet på Femöre, batteri OD på militärt språk, och 7.5 cm kustartilleribatteriet på Kungshamnslandet, batteri BÅ, var bemannade med repetitionsförband ur krigsorganisationen.

 

En kamrat till mig, Sievert Peterson, var inkallad till sin krigsbefattning som systemtekniker i Kungshamnsbatteriet. Sievert hade vid den tiden flyttat från Oxelösund med sin familj till Jönköping och hans familj kunde inte delta vid den anhörigdag som bataljonen ordnade lördagen den 22 september, sista dagen innan ”kriget” skulle bryta ut. Han hade då vänligheten att bjuda in mig i stället.

 

På utsatt tid på lördagsförmiddagen cyklade jag ut till parkeringen på södra Femöre, bil var ju inte att tänka på eftersom storövning pågick. Sievert och de andra repsoldaterna från Kungshamnsbatteriet anlände med militärbuss, och vi hittade varandra trots mängder av besökare och grönklädda repsoldater. Det var nämligen den helgröna fältuniform m/59 som fortfarande gällde, i motsats till den kamouflagefärgade fältuniform m/90 som då var under införande i Försvarsmakten.

 

Det hela var upplagt på sedvanligt militärt vis med indelning av besökarna i grupper, där varje grupp fick en kustartillerikadett, dvs en officersaspirant, som guide. Ett antal visningsstationer var upprättade, vilka förevisades av guiden.

 

En station som visades var den kanon som ligger längst österut på Femöre, på militärt språk 1:a pjäs. Ingen skjutning skulle för övrigt ske med den pjäsen, utan enbart med 2:a och 3:e. Från vägen vid 1:a pjäs kunde man se upp mot radarn, där nu väderskyddet var avtaget så att man kunde se själva radarantennen. Jag noterade att den inte roterade, utan endast svepte fram och tillbaka och sökte av en sektor rakt ut mot havet.

 

Vid en annan station visades såväl en 20 mm luftvärnspjäs som en 40 mm luftvärnspjäs, sk 40 mm Lvakan m/36. Vidare fanns en jättelik strålkastare m/37 med sitt stora brummande kraftaggregat, sk Kragg, på plats för att kunna lysa ut över havet i mörker.

 

Efter visningarna var det dags för dagens höjdpunkt, dvs själva skjutningen med batteriet. Åskådarna samlades nere vid vattnet strax väster om fyrvaktarbostaden på Femörehuvud, och speaker med högtalaranläggning fanns på plats. När vi gick ner mot åskådarplatsen kunde man se den sk skenradarns antenn rotera uppe på värnet alldeles intill fyrvaktarbostaden.

 

Skjutning med 40 mm luftvärnspjäs ut över havet demonstrerades, där ammunitionen innehöll spårljus. Detta gjorde att man kunde följa granaterna mycket bra med blotta ögat. Avsikten med dessa luftvärnspjäser vid batteriet var i första hand att bekämpa fientliga helikoptrar.

 

Skjutningen med två av batteriets 7.5 cm kanoner var enormt imponerande. En bogserad målflotte 7 km ute till havs besköts med mycket stor precision, nedslagen i vattnet syntes mycket bra från land. Smällarna och tryckstötarna från kanonskotten var mycket kraftiga och krutröken låg snart tät över oss. Något som förvånade mig var dels att man kunde se granaterna under sin färd i luften, och dels den långa tid det tog för granaterna att nå målet. Inte mindre än ca 10 sekunder klockade jag tiden till.

 

I samband med skjutningarna förevisades också en svensk ubåt, vilken dök upp ur vattnet alldeles utanför. Ubåten kan för övrigt mycket väl vara upphov till mytbildningen om en ubåtshangar under vattnet vid Femöre.

 

Efter skjutningen var det dags för lunch, självklart var det ärtsoppa som utspisades på militärt vis på grusplanen direkt utanför huvudingången till batteriet. Ansvarig för utspisningen var kaptenen i kustartilleriets reserv Lars-Christer Lundgren, till vardags personalchef på SSAB Oxelösund. Därefter militärbuss från Femöre till färjeläget i centrala Oxelösund, där några av kustartilleriets transportbåtar, sk 200-båtar, väntade för transport ut till ön Beten vid inloppet till Oxelösunds hamn.

 

På Beten demonstrerades landstigning, där kustjägare stormade iland från 200-båtar som kördes upp på klipporna. Ja stormade kanske inte är rätta ordet, snarare promenerade. Det var nämligen repgubbar, och de ville väl inte blöta ner sig eller riskera att bryta armar eller ben!

 

Avslutande programpunkt var skjutning med trådstyrda sjömålsrobotar m/52. Dessa var just utgångna ur krigsorganisationen, men skulle nu ändå demonstreras i en imponerande uppvisning. En målflotte 1-2 km väster om Beten utgjorde målet. Tre robotar skulle skjutas meddelade speakern, och en tyst förväntan infann sig innan den första roboten dånade iväg i riktning mot målflotten. Men något gick fel eftersom roboten steg upp mot skyn i stället för att smyga fram längs vattenytan. Därefter vände den och dök snett bakåt mot oss besökare och hamnade i vattnet inte alltför många hundra meter bort. Ingen behaglig känsla precis att se en robot komma mot oss på det sättet! Speakern var tyst en lång stund innan han konstaterade att det hela var mycket underligt, ”dom brukar alltid fungera, men vi har ju trots allt två kvar”. Robot två och tre gjorde precis samma bravad, enda skillnaden var att robot nummer två inte kom emot oss utan gick ner i vattnet mer i riktning mot Femöre. Fiasko med andra ord, efter en fram till detta läge mycket imponerande uppvisning av det svenska kustförsvaret!

 

Stämningen var dämpad och knappt någon sade något under båtfärden till färjeläget och bussfärden tillbaka till Femöre. Noteras bör att hösten 1990 hade Sovjetunionen ännu inte fallit, och det kalla kriget var inte slut än på några år.

 

Trots att det var kustartilleriet och inte min ögonsten flygvapnet som hade gjort bort sig, kunde jag inte glädja mig åt misslyckandet när jag sent på eftermiddagen cyklade hem från Femöre. När Södermanlands Nyheter kom på måndagen kunde jag dock konstatera att man i sin artikel från lördagens förevisning inte med ett ord nämnde att samtliga tre robotskott misslyckats, vilket knappast skulle ha skett idag.

 

En rolig episod inträffade under pågående ”krig” några dagar senare. Min telefon ringde på kontoret på SSAB. Det var Sievert som ringde från stridsledningscentralen vid Kungshamnsbatteriet och berättade att han hade stora problem med att få en TV-monitor att fungera. Jag hämtade då vår instrumentmekaniker Roger Fransson, som per telefon hjälpte Sievert att få igång TV-monitorn. Ett bra exempel på samarbete mellan SSAB och Försvarsmakten.

 

Sievert hade också några timmars permission i Oxelösund en dag den veckan. Som avslutning på permissionen hälsade han på hos mig och min familj, varefter jag skjutsade ut honom till Kungshamnsbatteriets underjordiska förläggning, inte långt från Ålbäcks gård.

 

Robotfiaskot fick dock en lycklig upplösning, vilket jag fick höra först åtskilliga år senare. Det var nämligen inget fel på robotarna, utan på den manöverlåda med vilken robotarna styrdes manuellt. Den aktuella manöverlådan kom från en lektionssal i Karlskrona, de skarpa manöverlådorna hade nämligen redan skrotats. Lådan reparerades när vi åkte från Beten, varefter ett stort antal robotar sköts med lyckat resultat, men det visste ju tyvärr bara de som var med.

 

En sjömålsrobot m/52 med kringutrustning finns att beskåda i Femörefortet idag, liksom en tomhylsa från den aktuella sista skjutningen med batteriet. Den tomhylsan använder Föreningen Femörefortet för övrigt som insamlingsbössa för frivilliga bidrag till Femörefortets bevarande.

 

Nedtecknat ur minnet av Per Rödseth våren 2008.

 


 



 


Copyright Föreningen Femörefortet ©