Det var 1962 som den första sprängsalvan sköts vid byggandet av
det stora kustartilleribatteriet på Femörehuvud i Oxelösund, det som idag är
museet Femörefortet. Man började spränga sig in i berget under den bruna stuga
som byggdes för att dölja huvudingången till anläggningen. Stugan är idag en
museibutik och kafé där besökarna kan köpa biljetter, drycker, glass, souvenirer
och böcker om kalla kriget. Själva utsprängningen av den jättelika
berganläggningen tog två år, trots att man tidvis arbetade 7 dagar i veckan och
tidvis också 24 timmar per dygn. Byggandet skedde under stort hemlighetsmakeri,
och hela Femörehuvud var avspärrat för besökare under byggtiden. När väl
sprängningsarbetena var avslutade startade installationsfasen, vilken också tog
två år i anspråk. Denna omfattade installerandet av el, vatten, ventilation samt
alla dörrar, trappor, rum mm, samt alla vapen och vapensystem.
När anläggningen stod klar 1966 fanns ett helt litet samhälle i
berget komplett med förläggningar, toaletter, duschrum, kök, elverk, verkstäder,
förråd, stridsledningscentral, kanoner mm där krigsorganisationens totalt 70
soldater och befäl kunde leva och verka i minst en månad utan tillförsel av
något från utsidan. Hela anläggningen inklusive de tre sjömålskanonerna med
räckvidden 13 km som var huvudbeväpningen byggdes för att stå emot en
kärnvapendetonation av samma storlek som den i Hiroshima i Japan under slutet av
andra världskriget. Det var också 1966 som premiärskjutningen med de tre
kanonerna genomfördes i samband med den första krigsförbandsövningen med
Femörebatteriet. Direkt därefter gick batteriet in i krigsorganisationen som en
del i spärrbataljon Bråviken, som hade ansvaret för försvaret av Oxelösunds- och
Bråvikenområdet fram till bataljonens avveckling 1998. Femörebatteriet lades då
i sk materielberedskap, eller malpåse som det också kallas fram till 2003 när
museet Femörefortet startade sin verksamhet i anläggningen.
Under åren 1966 till 1998 när Femörebatteriet ingick i
krigsorganisationen genomfördes totalt sex stora krigsförbandsövningar, sk KFÖ.
Övningarna genomfördes 1966, 1971, 1975, 1983, 1990 och 1994. Övningen i
september 1990 blev för övrigt den sista övningen med skjutning med kanonerna.
Totalt 1800 skott har avfyrats med kanonerna på Femöre mot bogserade mål ute på
havet vid övningarna. Mellan dessa övningar genomfördes ett stort antal mindre
övningar i batteriet. Femörebatteriet var också en populär visningsanläggning
som Försvarsmakten demonstrerade bl a för höga utländska militärer även från
Warszawapakten. Detta som ett led i avskräckningen där motståndarna på andra
sidan Östersjön skulle se att det inte gick att invadera Sverige utan rejält
motstånd. Under tiden i krigsorganisationen hade Femörebatteriet namnet
Batteri OD, detta för att namnet inte i onödan skulle röja batteriets
placering. Bokstäverna O och D var för övrigt första och sista bokstäverna i
Oxelösund. Under tiden i krigsorganisationen var anläggningen normalt obemannad,
det var bara vid övningar eller liknande som batteriet var bemannat. Tillsyn och
service på byggnaden inklusive el, luft, vatten mm sköttes av personal från
Fortifikationsverket i Norrköping medan tillsyn och service på kanoner,
eldledningssystem mm sköttes av personal från dåvarande KA1 i Vaxholm. Det var
bara vid större övningar som Femörehuvud var avspärrat för allmänheten, övrig
tid hade allmänheten fullt tillträde till Femörehuvud bortsett från
fotograferingsförbudet som omfattade själva kanonerna, radaranläggningen och
mätstationstornet. Nästan samtliga övriga hundratalet kustartillerianläggningar
runt Sveriges kuster låg under det kalla kriget inom avspärrade militära
skyddsområden utan tillträde för allmänheten.
Bakgrunden till byggandet av Femörebatteriet och bildandet av
spärrbataljon Bråviken var det kalla kriget och försvarsbeslutet 1958, som
innebar start av byggandet av totalt inte mindre än 30 kustartilleribatterier av
samma typ som Femörebatteriet. Tre av dessa kom att placeras i Bråvikenområdet,
först Femörebatteriet (Batteri OD), ett par år därefter Arkösundsbatteriet
(Batteri AD) och sist 1974 Kungshamnsbatteriet (Batteri BÅ). Anledningen till
att Oxelösund och Bråviken prioriterades mycket högt i det svenska
invasionsförsvaret under det kalla kriget var de båda djuphamnarna i Oxelösund
och hamnarna i Norrköping. Vi visste nämligen att Warszawapakten behövde
tillgång till rejäla hamnar vid en storinvasion över Östersjön från Baltikum.
Det kalla kriget pågick åren 1946 till 1991 och innebar bl a att
två jättearméer stod öga mot öga mot varandra i Europa, NATO eller Atlantpakten
på västsidan och Warszawapakten på östsidan. Sverige var ett av en handfull
länder i Europa som inte var medlem i någon av dessa pakter, men idag vet vi att
Sverige i största hemlighet hade ett mycket välutvecklat samarbete med USA och
NATO under kalla kriget som innebar att Sverige i allt väsentligt hade samma
status som de officiella NATO-medlemmarna, men det är ju som man brukar säga en
helt annan historia…
Det hemliga Femöre 1962-2003