När anläggningen stod klar 1966 fanns ett helt litet samhälle i berget komplett med förläggningar, toaletter, duschrum, kök, elverk, verkstäder, förråd, stridsledningscentral, kanoner mm där krigsorganisationens totalt 70 soldater och befäl kunde leva och verka i minst en månad utan tillförsel av något från utsidan. Hela anläggningen inklusive de tre sjömålskanonerna med räckvidden 13 km som var huvudbeväpningen byggdes för att stå emot en kärnvapendetonation av samma storlek som den i Hiroshima i Japan under slutet av andra världskriget. Det var också 1966 som premiärskjutningen med de tre kanonerna genomfördes i samband med den första krigsförbandsövningen med Femörebatteriet. Direkt därefter gick batteriet in i krigsorganisationen som en del i spärrbataljon Bråviken, som hade ansvaret för försvaret av Oxelösunds- och Bråvikenområdet fram till bataljonens avveckling 1998. Femörebatteriet lades då i sk materielberedskap, eller malpåse som det också kallas fram till 2003 när museet Femörefortet startade sin verksamhet i anläggningen.

Under åren 1966 till 1998 när Femörebatteriet ingick i krigsorganisationen genomfördes totalt sex stora krigsförbandsövningar, sk KFÖ. Övningarna genomfördes 1966, 1971, 1975, 1983, 1990 och 1994. Övningen i september 1990 blev för övrigt den sista övningen med skjutning med kanonerna. Totalt 1800 skott har avfyrats med kanonerna på Femöre mot bogserade mål ute på havet vid övningarna. Mellan dessa övningar genomfördes ett stort antal mindre övningar i batteriet. Femörebatteriet var också en populär visningsanläggning som Försvarsmakten demonstrerade bl a för höga utländska militärer även från Warszawapakten. Detta som ett led i avskräckningen där motståndarna på andra sidan Östersjön skulle se att det inte gick att invadera Sverige utan rejält motstånd. Under tiden i krigsorganisationen hade Femörebatteriet namnet Batteri OD, detta för att namnet inte i onödan skulle röja batteriets placering. Bokstäverna O och D var för övrigt första och sista bokstäverna i Oxelösund. Under tiden i krigsorganisationen var anläggningen normalt obemannad, det var bara vid övningar eller liknande som batteriet var bemannat. Tillsyn och service på byggnaden inklusive el, luft, vatten mm sköttes av personal från Fortifikationsverket i Norrköping medan tillsyn och service på kanoner, eldledningssystem mm sköttes av personal från dåvarande KA1 i Vaxholm. Det var bara vid större övningar som Femörehuvud var avspärrat för allmänheten, övrig tid hade allmänheten fullt tillträde till Femörehuvud bortsett från fotograferingsförbudet som omfattade själva kanonerna, radaranläggningen och mätstationstornet. Nästan samtliga övriga hundratalet kustartillerianläggningar runt Sveriges kuster låg under det kalla kriget inom avspärrade militära skyddsområden utan tillträde för allmänheten.

Bakgrunden till byggandet av Femörebatteriet och bildandet av spärrbataljon Bråviken var det kalla kriget och försvarsbeslutet 1958, som innebar start av byggandet av totalt inte mindre än 30 kustartilleribatterier av samma typ som Femörebatteriet. Tre av dessa kom att placeras i Bråvikenområdet, först Femörebatteriet (Batteri OD), ett par år därefter Arkösundsbatteriet (Batteri AD) och sist 1974 Kungshamnsbatteriet (Batteri BÅ). Anledningen till att Oxelösund och Bråviken prioriterades mycket högt i det svenska invasionsförsvaret under det kalla kriget var de båda djuphamnarna i Oxelösund och hamnarna i Norrköping. Vi visste nämligen att Warszawapakten behövde tillgång till rejäla hamnar vid en storinvasion över Östersjön från Baltikum.

Det kalla kriget pågick åren 1946 till 1991 och innebar bl a att två jättearméer stod öga mot öga mot varandra i Europa, NATO eller Atlantpakten på västsidan och Warszawapakten på östsidan. Sverige var ett av en handfull länder i Europa som inte var medlem i någon av dessa pakter, men idag vet vi att Sverige i största hemlighet hade ett mycket välutvecklat samarbete med USA och NATO under kalla kriget som innebar att Sverige i allt väsentligt hade samma status som de officiella NATO-medlemmarna, men det är ju som man brukar säga en helt annan historia…

Det hemliga Femöre 1962-2003